marie@celestialhealing.se

info@celestialhealing.se

Öppettider

Enligt bokning

Häromdagen fick jag frågan av en bekant om jag är en sådan där bullmamma. Ja, jag är en bullmamma men av hälsoskäl bakar jag bakar inte så ofta längre. Jag älskar att baka. Men jag älskar också att äta bullar och kakor. Jag är ett kakmonster.

Kakmonstret

När jag var liten älskade jag figurerna i Sesame street (svenska sesam?) och Mupparna. Allra bäst gillade jag kakmonstret.

“Kaka, kaka!”

Kakmonstret, en blå figur besatt av kakor. Han gjorde precis vad som helst för att få en kaka. Och när kakorna var slut, ja då åt han upp kakfatet.

Vad varken jag eller mina föräldrar visste om var att dockor på teven har ett eget medvetande. Eller dockorna i sig har inget medvetande. Men alla som tittade på Sesam/Mupparna skapade ett sk morfiskt fält med ett unikt medvetandematrix.

När jag häromdagen gjorde ett kanaliserat energiarbete/healing på mig själv blev jag visad att det i mitt supermedvetande fanns en blå, luddig figur som ser precis ut som Kakmonstret. Den här figuren hade tagit delvis tagit makten över mina fettceller och han var självutnämnd kung över mina energikroppar. Hans båda hantlangare: tyrannen Det kränkande inre barnet och mästaren Den inre skymfaren hade full kontroll över och pinade det stackars förslavade inre barnet. Inte nog med att han hade dessa inre aspekter i sin makt han utövade också kontroll över Chongmeridianen (en obalans har en negativ inverkan på förmågan till självkärlek och självacceptans), Magens meridian – näringens hav, som styr matsmältningen samt de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln.

Kaka kaka! Det är jag som är Kung.. äh KAKA!

Jag utförde tillsammans med mitt fantastiska multidimensionella team en grundlig energistädning där de negativa präglingarna, trosföreställningarna samt program (mönster) togs bort och ersattes av mer hälsosamma dito.

Allt frid och fröjd!

Men..

Idag under min dagliga stund i skogen tillsammans med min livskamrat började jag fundera kring kakmonstret och bestämde mig för att jag skulle skriva en bloggpost. Medan jag går där och tänker känner jag en energi i hjärtat/hjärtchakrat. Det känns lite gnagit men inte obehagligt. När jag kommit innan för dörren hemma så bestämmer jag mig för att ta kontakt med energin i min bröstkorg.

Ta da!

Kakmonster som baby
Mini-kakmonstret, ca 1,5 år

Ännu ett kakmonster – en minivariant av gårdagens kakmonster. Hon berättar att hon flyttade in hos mig när jag var 1 år och 7 månader. Och hon identifierar sig med kakmonstret. Hon berättar för mig att hon tycker om att tröstäta. Hon äter för att fylla tomrummet säger hon. Hon äter för att döva sina rädslor och för att ge sig själv kärlek så som hon fått lära sig att kärlek ges.

Hon visar mig bilder från min barndom. Jag är 1 år och 7 månader. Jag är rädd och jag är ledsen. Jag erbjuds tröst i form av kakor istället för fysisk beröring som en tröstande kram. Jag lär mig att kakor är kärlek. Jag lär mig att kakor, bullar, sötsaker, godis, saft och choklad är tröst och kärlek. Jag lär mig att hantera rädsla och liknande känslor genom att fylla tomheten med mat.

Som vuxen fyller jag fortfarande tomrummet genom att äta kakor, bullar, godis, glass, choklad, andra sötsaker och fet mat, gärna nersköljd med ett stort glas Coca Cola Zero (för jag vill ju inte bli tjock) istället för att hantera/känna alla former av känslor såsom rädsla,sorg, oro, skam, skuld, tacksamhet, glädje och kärlek. Detta eftersom jag redan som liten knatte fick lära mig att detta är KÄRLEK.

Från tidiga tonåren fram till nu erbjuder jag hembakade kakor, bullar och hemlagad mat som ett tecken på kärlek och uppskattning, både till mina barn, andras barn, till min familj, min släkt och mina vänner.

“Vägen till ALLAS hjärtan går via magen”

Full mage = fullt hjärta = KÄRLEK

Som vuxen tar jag emot kärlek genom att andra accepterar min gåva och äter den.

Tack mitt lilla kakmonster. Tack för att du hjälpt mig ända hit.
Men nu är det dags för oss att gå skilda vägar.


Rädsla för närhet

Ett gråtande barn
En tavla från min barndom

Mina guider visar mig en bild på ett gråtande ensamt barn. Hon säger att hon känner sig oälskad. Att hon endast är älskvärd om hon uppfyller vissa kriterier.

Jag måste vara perfekt säger hon. Och snäll och tyst. Inte göra något väsen av mig och absolut inte visa några känslor. Jag måste vara snäll och duktig och vara alla andra till lags. Och lyfta på fötterna när jag går. Jag måste vara disciplinerad och vara målinriktad. Jag måste vara bra.






Men vet du? Det spelar ingen roll.
För hur perfekt jag än är.
Är jag aldrig tillräckligt bra

Det är jag som är ditt inre offret. jag är ett fragment av ditt inre jag. Det är jag som bär vår offerkofta.







Kaka, kaka..

Hälsosamma kakmonstret
Kakmonstret 2.0

Jag vill ha det som det alltid har varit. Vem är jag om jag inte får äta kakor? Vem älskar mig då? – säger den vuxna versionen av kakmonstret, det inre vuxna barnet. Det vuxna Kakmonstret har spridit kaksmulor i min aura och mina i energikroppar. Han har spillt kaksmet i mina fettceller och i tomrummet mellan celler i min kropp. Inte konstigt att jag har svällt (ätit mig till fetma).

Jag utför tillsammans med mitt fantastiska multidimensionella team ännu en grundlig energistädning där de negativa präglingarna, trosföreställningarna samt program (mönster) togs bort och ersattes av mer hälsosamma dito även den destruktiva präglingen “ditt bästa är inte gott nog” togs bort och ersattes med “du är tillräckligt bra, du är älskad”.

Men vem bär då skulden?

Ingen alls! Det blev som det blev för att det var meningen att det skulle bli så. För min egen del så handlade det om en livläxa som involverade lärdomar om bla övervinna frosseri, övervinna rädslor och ta ansvar över mina handlingar.

Ett varmt tack till alla er som på något vis hjälpt mig med den här läxan.

Hur gör jag nu då

Här är jag. Jag vet inte hur känslor känns. Jag vet inte vad man gör med känslor. Jag kan vara arg, jag kan vara irriterad. Jag vet hur sorg känns. Jag vet hur rädsla och skam känns. Men alla andra känslor då? När jag gick hos en kurator och fick hemläxor (KBT) fick jag be om en lista för att över huvud taget veta vilka känslor som jag kan tänkas känna. Men..

“Jag har hopp, jag har tillit. Jag är älskad. Jag är älskvärd. Jag är omhändertagen.”

Gaia got my back

Marie

Har du liknande problem? Vill du har mer information om celestial shamansk healing? Ställ en fråga via mail.

Vill du boka en healingsession med mig? Skicka en förfrågan via mail.

info@celestialhealing.se

Rekommenderade artiklar

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.